Årets Artist

Håkan Berg Blogg Jag Minns Årets Artist

Årets Artist

Som jag nämnde tidigare så överraskas jag ofta av hur fräckt vissa artister kan förse sig själv med påhittade meriter, samt hur sällsynt det är att någon ifrågasätter eller kollar upp påståenden av den typen. Jag överraskas också av hur lätt påstådda meriter överträffar äkta meriter. Som ett exempel: Min vän Johan Ståhl jobbar som trollkarl. Under flera år har han jobbat ambitiöst och intensivt för att inte bara utveckla sig själv utan för att utveckla hela sin konstform. Som en del i dessa ansträngningar har han tävlat i FISM två gånger – vilket är ett VM som arrangeras var tredje år. Johan kom på 3:e plats i FISM Peking 2009 och på 2:a plats vid FISM Blackpool 2012.

Detta är autentiska och genuina meriter. FISM har hållts sen 1940-talet och är internationellt erkänt som det enda riktiga världsmästerskapet. Ett andrapris är inte kattskit!
Ändå finns det andra artister i samma bransch som får sina meriter mer upphaussade trots att de inte är verkliga.
Det finns en som tävlade i FISM 2006 och kom på sista plats, men som går omkring och berättar för alla att han har vunnit VM och att han uppträder regelbundet för kungahuset osv. Allt är påhittat.
En annan såg till att få Merlin-priset som påstås vara magivärldens motsvarighet till Oscars-priset, men är en marknadsföringsploj. Vem som helst som betalar för priset kan få det. Även detta har fått större tidningsartiklar än vad Johan har fått. Ett falskt och fiktivt förstapris toppar alltså ett äkta andrapris. Så man undrar… med tanke på hur lite medial avkastning man får av äkta prestationer, äkta ansträngningar och äkta meriter – är det ens nån idé att försöka? Det är ju så mycket mer effektivt att bara hitta på och skarva, eller hur?

Svaret är – ja, det är en god idé att försöka. För det är inte via media som man finner sitt egenvärde. Min vän Johan behöver aldrig känna sig orolig. Om nån dekonstruerar hans maginummer så blir de mer imponerade, inte mindre, för han sysslar inte med några simpla knep. Han behöver inte heller vara bekymrad över att nån ska fingranska hans meritlista för allt är autentiskt och verkligt. Han kan med all rätt känna sig stolt och kan sova gott på nätterna.

Detta gäller även mig själv. Jag har alltid blivt stressad och bekymrad när det dykt upp ”chanser” och genvägar, och har oftast valt att inte nappa utan gå en annan väg. Vet inte riktigt varför. Kanske har jag varit allt för försiktig? Jag kanske borde ha nappat på några av de chanser jag erbjudits. Resultatet är dock att jag alltid vet att mina framgångar inte är nån slump.

När jag gjorde kalenderprojektet, så blev Oktoberbilden en slags satir på de som ljuger ihop sina meriter. Jag hävdade att jag hade blivit prisbelönt som ”Årets Artist”, medan bilden med pinsam tydlighet visade att jag bara gått in i en pokalbutik och tagit ett foto bland hyllorna – typ, att jag till och med var för snål för att köpa en pokal till min fejkade utnämning. Tja, jag själv tyckte det var roligt. En av mina vänner tyckte också det var kul – så kul att han snickrade ihop nedanstående omröstningsformulär för att ge en slags motivering till hur jag hade kunnat bli ”årets artist”. Testa det! Försök välja nån annan än Håkan Berg. Testa att skriva något. Klicka på ”sänd din röst” och pröva på nytt (textfältet förändras varje gång man klickar).

Jag tyckte det var riktigt kul själv! Däremot hade jag inte räknat med att nån skulle ta det på allvar. Ej heller att nån skulle göra en tidningsartikel om det…

Nån vecka efter jag hade gjort kalenderbilden i pokalbutiken så blev jag bokad till en varietéfestival i Göteborg. När jag kom dit så fick jag världens chock när jag såg affischerna de gjort, där jag fullaste allvar omnämndes som ”Håkan Berg – Årets Artist!”. Och när jag slog upp lokaltidningen möttes jag av samma sak. En stor bild på mig, och orden ”…Håkan Berg, som nyligen utsetts till Årets Artist, avslutar galan…”. Bilden var dessutom en de själva googlat fram – som råkade vara en plojbild som en vän gjort, där min mun hade förstorats med 200% så jag såg helt koko ut. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, så jag sa inget alls. Därför blev jag även introducerad som ”Årets Artist” när mitt scenframträdande presenterades.

Jag är faktiskt fortfarande lite förbryllad över att ingen vid det evenemanget någonsin ställde nån fråga om det. Man tycker ju att någon borde ha frågat ”vem ligger bakom utnämningen?” eller ”vilka andra var nominerade?” – men nej, ingen ifrågasatte nåt. Och jag berättade aldrig för dem. Så jag är tydligen själv skyldig till det beteende som jag kritiserade i början av denna text – utan att ens försöka. Så enkelt är det uppenbarligen. Massa fördelar, nästan inga nackdelar… jag kanske borde göra så medvetet och oftare?…

Förresten, har jag berättat att jag fått pris för att vara Sveriges Snyggaste Komiker?

2017-06-22T21:53:39+00:00 10 juli 2013|Jag Minns|

One Comment

  1. Underhållare och artist | Inspero 5 augusti, 2013 at 16:55

    […] av hans nya och spännande hemsida. Redan nu kan man läsa underhållande blogginlägg om livet som artist, om musik och om andra saker från nöjesvärlden. Inom kort kommer vår käre underhållare även […]

Comments are closed.